STARTEN 1973

SKÅNSKA TEATERN  1973-1994

Sommaren 1973 bildas den fria teatergruppen Skånska Teatern i Malmö. Peter Oskarson (PO) är regissör och konstnärlig ledare och den första uppsättningen blir ”Don Juan” av Molière i Bertolt Brechts bearbetning. Dramaturg är Jan Mark och scenograf och kostymör Peter Holm. Skådespelare är Peter Haber, Catherine Parment, Anders Beckman, Bengt Järnblad, Anders Weick, Lena Viredius, Stephan Holmström, Robert Sjöblom och Peter Sundberg. Anita Marcus ansvarar för PR och administration.1973/74 verkar gruppen som uppsökande barn- och ungdomsteater med Malmö som bas.  Sommaren –74 genomförs två framgångsrika turnéer med Molières ”Läkare mot sin vilja” och Carlo Goldonis ”Två Herrars Tjänare”, båda i PO:s regi.

Efter en lyckad provperiod hösten 1974 skriver teatergruppen kontrakt med Landskrona kommun och flyttar dit. Kultursekreteraren och sedermera museichefen, Margareta Alin, blir en nyckelperson, som en länk mellan uppdragsgivarna och konstnärerna. Leif Sundberg regisserar Skånska Teaterns första premiär i Landskrona, Brechts ”Den Kaukasiska Kritcirkeln”. Ett omfattande publikarbete påbörjas och amatörskådespelare från Landskrona börjar medverka i Skånskans föreställningar. En av dem är läraren och studierektorn Einar Persson med ett förflutet i Verdandis amatörteater. Bland skådespelare som ingår i ensemblen under 70-talet finns Pierre Dahlander, Tomas Widman, Dag Norgård, Lars T Johansson, Yvonne Eklund, Gunilla Larsson, Rolf Lassgård, Chatarina Larsson, Jan Modin, Leif Svensk och Anne Li Norberg.

 

Våren 1976 gästspelar Skånska Teatern i Stockholm med ”Harlekin - två herrars tjänare”. I SvD skriver Carl-Gunnar Åhlén: ”Helst skulle man vilja ta den tidning som snart skall tryckas, forma den till en trumpet, och ropa ut över hela Stockholm: Skynda till Jarlateatern!” Sommaren –76 är det premiär för Holbergs ”Jeppe på berget” på Landskrona citadell med Leif Sundberg som Jeppe i PO:s regi. Jul och nyår 1976 gästspelar ”Jeppe” i riksdagshusets andra kammare och publiktrycket är kompakt. I mars 1977 kommer det definitiva genombrottet när ”Maria från Borstahusen” av Mary Andersson har bejublad premiär på Landskrona teater. Kritikerna är hänförda och vid gästspelet på Södra Teatern i Stockholm är det lapp på luckan. Nyårsafton –77 är det premiär för nästa succé, revyn ”Varvet Runt” i Peter Habers och Dag Norgårds regi. Ruth Halldén i DN skriver att ”Chaplin och Groucho hade längtat dit …”. 1978 bildas Stödföreningen ”Skånska Teatervänner” av Eva Olsson m.fl. Detta år får teatern också nya arbetslokaler på Östergatan 31. Den 1 juli är det premiär för ”Haren och Vråken” av Lars Forssell, i PO:s regi och med Ulla Sjöblom i huvudrollen som Ulla Winblad. Tre veckor senare har Dag Norgårds mastodontuppsättning "De tre musketörerna” av Per Edström premiär på Landskrona citadell. Bengt Jahnsson i DN som ironiskt skrivit om Skånska Teater-hajpen att ”…de troende varje bönetimme vänder sig mot Mecka – Landskrona…” är nu fullständigt knockad även han och hyllar oreserverat båda föreställningarna. Den 1 juni1979 har så ”En Midsommarnattsdröm” av William Shakespeare premiär i PO:s regi vid citadellet i Landskrona. Recensenterna är extatiska och människor vallfärdar från hela Sverige till Landskrona. Föreställningen televiseras i samband med nypremiären nästa sommar och sänds i SVT 1981. 1979 bildas amatörteaterföreningen ”Harlekin”. Deras jätteföreställning ”Paris! Paris!”, som Dag Norgård skriver och regisserar, blir sommaren 1981 en stor succé och visas även den i SVT.

Början av 80-talet präglas tidvis av motstridiga viljor inom ensemblen men så samlar man sig till ett sista stort konstnärligt kraftprov i Peter Oskarsons regi, tre pjäser av arbetardramatikern Rudolf Värnlund sammanfogade till 7-timmarsföreställningen ”På jorden knappt leva vi få”. Hyllningarna är enorma efter premiären 31 januari 1982 och åter vallfärdas det till Landskrona teater. I april -82 kallar Skånskan till presskonferens och meddelar att teatern trots framgångarna måste läggas ner på grund av ekonomiska underskott. Stor debatt utbryter i Kultur-Sverige. Efter intensiva diskussioner delas ensemblen. Nio skådespelare och en administratör stannar i Landskrona för att arbeta med Dag Norgård. De övriga följer Peter Oskarson till Folkteatern i Gävle.

 

Den 1 september 1982 dras verksamheten igång igen med stöd av ett stort arbetsmarknads-projekt och i januari 1983 har musikalen ”Oliver Twist” premiär på Landskrona teater i Dag Norgårds regi. Uppsättningen, som är en samproduktion med Harlekin, får lysande kritik, publiktillströmningen är större än någonsin och Skånskan har på nytt fått vind i seglen. 1984 gör Norgård ytterligare två framgångsrika musikteateruppsättningar, båda med musik av Tomas Elfstadius. Den första är ”Kaspar Hauser” och den andra jättesuccén ”Robin Hood” av Jan Modin. Dag Norgård slutar som konstnärlig ledare och efterträds 1985 av Anders Beckman. Norgård fortsätter som regissör/dramatiker och -85 skapar han mästerverket ”Oda- saatans kvinna!” med Chatarina Larsson i sitt livs roll som Oda.  I oktober -86 har ”Gökboet”, i Peter Schildts regi och med José Castro som McMurphy och Marianne Hedengran som Syster Ratched, premiär på Landskrona teater. Det blir en av teaterns största framgångar genom tiderna med 60 föreställningar på Landskrona teater och närmare 18 000 åskådare vilket gör den till Skånskans mest sedda föreställning i Landskrona tillsammans med ”Robin Hood” och ”Oliver Twist”. Våren –87 turnerar ”Gökboet” i Sverige och varje föreställning avslutas med en appell där teatern proklamerar att säsongen 1987/88 blir den sista om inte anslagen förbättras. Hösten 1987 har Dario Fos ”Kidnappad” premiär på Landskrona teater i Beckmans regi. Parallellt spelas ”Tone” av Suzanne Brögger, i regi ev Laerke Reddersen och i februari –88 är det premiär för ”Historien om Sophie Scholl” som Görgen Olsson regisserar. Efter besked våren 1988 om väsentligt förbättrade anslag samlas ensemblen på nytt hösten -88. Beckman slutar som konstnärlig ledare och en ledningsgrupp väljs. Fasta skådespelare vid den här tidpunkten är förutom Beckman och Anders Weick, Carin Andersson, Gunilla Andersson, Gunilla Hällström, Anne Johansson, Bror Tommy Borgström, Harald Leander, Henry Stiglund och Isidor Torkar.

Michael Bulgakovs ”Mästaren och Margarita”, som i regissören Sture Ekholms dramatisering kallas ”Satan anländer till Moskva” har premiär hösten -89. Det blir en klassisk Skånska Teater-afton fylld av magi och överraskningar och uppsättningen hyllas av kritikerna som en av Skånskans bästa. Sommaren 1990 har ”Massor av whisky” premiär vid Landskrona citadell. Dramatiseringen är gjord av Stephan Apelgren, och Anders ”Loppan” Lindström svarar för regin. Återigen samverkar proffs och amatörer i en lyckad mix av drama, buskis och folklustspel. I september 1990 har så ”Den Komiska Tragedin” med Anders Beckman premiär på Landskrona teater i Sture Ekholms regi. Pjäsen, som är skapad av det belgiska teaterparet Yves Hunstad och Eve Bonfanti, är en kärleksförklaring till Teatern och Livet och de drabbade recensenterna jublar liksom publiken. Föreställningen spelas flera år och blir till slut Skånskans mest besökta uppsättning någonsin. En tredje stor konstnärlig framgång 1990 blir Peter Schildts uppsättning

av Staffan Göthes ”Den perfekta kyssen”, som har premiär på Landskrona teater i november. 1992 återkommer Anders Beckman som konstnärlig ledare med en idé om Skånskan som ett projekthus, ett ”Skånska Teatern & co”. I projektet ingår att starta en filialscen i Stockholm och hösten –92 öppnar Skånskan ”Scen Offside” på Scalateatern vid Norra Bantorget. Den första uppsättningen, Rolf Börjlinds monolog ”Smutsiga Ögon” med Stefan Sauk, blir en stor framgång. I september -92 är det premiär för Skånskans sista stora uppsättning på Landskrona teater, ”Cyrano de Bergerac” i Sture Ekholms regi. Det är en sagolikt vacker föreställning, med Gunilla Norlunds scenografi och kostymer och Torsten Dahns ljus, och blir en rejäl  publikframgång med 50 föreställningar på teatern.

Musikalen ”Cabaret” i regi av Sonja Gube har premiär sommaren –93 och både hyllas och sågas. Över 14 000 besökare kommer men det räcker inte då föreställningen blivit mycket dyrare än beräknat. Den nyskrivna komedin ”Från Lem till Lever” av Rolf Börjlind har premiär på Scen Offside hösten 1993 och får lysande kritik men publiken sviker. Flera andra uppsättningar går inte heller bra och på kort tid urholkas ekonomin tills teatern våren 1994 tvingas gå i konkurs. En epok i svensk teater är över. Men minnena finns kvar.